illuminati skrev:

Enkelt uttryckt kan man säga att skillnaden mellan imperfekt och preteritum är att imperfekt beskriver hur något var, medan preteritum beskriver vad som hände. Båda översätts med svenskt imperfekt. Detta kan därför vara svårt för oss som talar svenska, vi har ju ingen motsvarighet.

Ett litet tillägg där, eller kanske fler än bara ett:

Imperfekt i svenskan heter i dag preteritum
I äldre svenska var det som i dag är preteritum en imperfektivitet och därav kallade man det för "imperfekt" medan perfektivitet uttrycktes av perfekt. I dag har det förändrats så att dåvarande "imperfekt" fungerar som preteritum (perfektivitet) och perfekt fungerar som imperfektivitet. Därför benämner man förfluten form som preteritum. Det finns därmed inget som kallas imperfekt i dagens moderna grammatik när det kommer till svenska.

Felaktigt att påstå att vi inte särskiljer mellan perfektivitet och imperfektiv aspekt
Vi har olika omskrivningar i svenska i form av hjälpverb och uppmålande uttryck för att uttrycka imperfektivitet.
Ett vanligt hjälpverb är "att bruka" och målande uttryck är allt från sådant som beskriver hur handlingen utförs, t.ex.: "att stå och dansa", "att sitta och skriva", "att hålla på och hoppa" etc. Rent grammatiskt uttrycker målande uttryck i svenskan ett pågåendeform och eftersom det rör sig om förfluten form så uppfattar man det som imperfektiv.

Därmed är de felaktigt att påstå att båda tempusen (spansk imperfekt och spansk preteritum) översätts på samma sätt till svenska vilket skulle medföra att man inte ser någon skillnad.

Exempel:
Estaba mucho con mis amigos, siempre hacíamos fiestas, bailábamos, hablábamos.
Jag brukade vara mycket med mina vänner, vi brukade alltid göra fester, vi höll på och dansa, vi satt och pratade.

Estuve con mis amigos, hicimos una fiesta, bailamos, hablamos.
Jag var med mina vänner, vi gjorde en fest, vi dansade, vi pratade.

Preteritum kan också betonas genom omskrivningar, precis som imperfekt kan så att det framkommer att det är avslutad handling. Dock uppfattas det som något mindre vardagligt språk:

Jag infann mig i sällskap av mina vänner, vi anordnade till en fest, vi utförde en dans, vi utförde en dialog mellan oss.

Den ovanstående exemplet är perfektiv eftersom man använder olika prefix och prepositioner med verben för att uttrycka slutförda händelser - något som var vanligt i äldre svenska. T.ex. "jag hoppade till" (en plötslig engångshändelse = preteritum), "jag hoppade" (en pågående händelse i det förflutna = imperfekt).
"Jag fann mig i sällskap av mina vänner" vs. "jag infann mig i sällskap…"
"Jag förde en dans" vs. "jag utförde en dans"
"jag ordnade en fest" vs. "jag anordnade en fest".
"jag förde en dialog" vs. "jag utförde en dialog" etc.

Dessa skillnader börjar nu med åren försvinna från svenskan, som är en gammal kvarleva då preteritum var imperfekt i svenskan, och tillämpning av omskrivningar är mer vanligt i form av längre och mer komplexa ordbildningar, framför allt med tidsuttryck: "I går var jag i sällskap med mina vänner" etc.

Slutssats
Problemet som uppstår när man ska tillämpa spansk imperfekt och preteritum är att vi i svenskan inte längre har en lika tydlig skillnad mellan imperfektiv och perfektiv. "Jag stod och dansar" kan översättas till spanska antingen som pågående form i det förflutna "estaba bailando", "estuve bailando" eller som imperfekt "bailábamos" - men även som ordagrant "estaba de pie bailando" etc. Som vi ser så får vi översättning till spanska både i preteritum, imperfekt, både huvudverbsböjda meningar som hjälpverbsböjda verb. Därmed uppstår frågan när man ska tillämpa imperfekt eller preteritum. Därför gäller det att utgå ifrån spanska språket och förstå skillnaden utifrån deras grammatiska värld och inte blanda in svenska. Däremot när man översätter till svenska så får man ha i åtanke att försöka översätta rätt och betona om det så krävs vad som är imperfekt eller preteritum. I annat fall kan en spansk mening bli en helt annan mening om man översätter till svenska och sen tillbaka till spanska; och det ska man försöka undvika. Därför är det också viktigt att man inte översätter ordagrant vilket du även ser i exemplen ovan att "Estuve con mis amigos" kan bli allt från "Jag infann mig i sällskap med mina vänner" till "jag var med mina vänner". Det är betydelsen som översätts och inte orden.

Litet tips om hur imperfekt och preteritum fungerar i spanska
Efter allt babbel ovan och lite off topic, så vill jag ändå blanda in svensk grammatik här, även om man inte bör göra det; jag tror dock att det kommer att underlätta förståelsen för imperfekt och preteritum.

Om vi utgår från svensk presens och perfekt så har vi t.ex. presens "jag går till skolan" och perfekt "Jag har gått till skolan". Det som skiljer mellan perfekt (jag har gått till skolan) och preteritum (jag gick till skolan) är att perfekt fortfarande är relaterad med presens. Den är inte avslutad (den är imperfektiv) och den är fortfarande relaterad till nuet.

Om vi backar ett steg i det förflutna, så omvandlas presens till imperfekt och perfekt till preteritum.

Jämför med spanska:

Presens
Estoy en camino a la escuela. = Jag är på väg till skolan. (jag har ännu inte anlänt till skolan, snarare att jag är på min väg dit)
Presens blir imperfekt om man går bakåt i tidsljen
Estaba en camino a la escuela. = Jag var på väg till skolan. (Jag hade ännu inte anländ till skolan, snarare att jag var på min väg dit)

Perfekt
He estado en camino a la escuela. = Jag har varit på väg till skolan. (jag var på väg dit men är inte det längre)
Perfekt blir preteritum om man går bakåt i tidslinjen
Estuve en camino a la escuela. = Jag var på väg till skolan. (jag hade varit på väg dit men var inte det längre)

Det du ser här är att imperfekt och gerundium är precis samma sak som presens och perfekt - dock att man utgår från olika tempus.

Undantag
Det ovannämnda är en generell bild av hur imperfekt/preteritum är besläktad med presens/perfekt. Dock brukar vissa uttryck skilja sig mellan språken när det kommer till val av imperfekt/preteritum, t.ex. säger vi "när är du född?" (¿Cuándo naciste?) istället för "när har du blivit född?" etc. Detta gör att man inte kan utgå från svensk perspektiv vid val av spansk imperfekt och preteritum. Syftet är snarare att man ska få en förståelse hur man uppfattar imperfekt och preteritum genom att se kopplingen till presens och perfekt. Att presens är något som händer nu och inte är avslutat, utan är en pågående händelse på samma sätt som imperfekt är en pågående händelse sett från det förflutna; medan perfekt är något som har inträffat i ramen för presens och motsvarigheten blir preteritum som inträffar i ramen för imperfekt.

Perfekt är därmed händelser som är inramad i ett stort moln som kallas för presens. Allt man "har gjort" har detta inträffat inne i molnet för presens - perfekt är relaterad till presens.
På samma sätt är preteritum inramad av imperfekt-molnet. Alla händelser inne i imperfekt-molnet är preteritum och molnet i sig är imperfekt.

Därför brukar man säga ibland att bakgrundsbilden på en teaterscen är imperfekt medan händelserna som händer inne på scenen är preteritum.

Senast redigerat av Pistolero (2014-12-04 06:00)