1. En aktionspotential än en snabb förändring i membranpotentialen som färdas längs ett cellmembran. Med membranpotential menas laddningen från cellmembranets insida till dess utsida. Denna laddning beror på en specifik fördelning av joner extracellulärt och intracellulärt. Extracellulärt är till exempel koncentrationen av positivt laddade joner (främst Na+) hög, medan koncentrationen av positivt laddade joner intracellulärt är låg. Det gör att utsidan i regel är mer positivt laddad än insidan.

Anledningen till detta är att cellen har pumpar som upprätthåller denna elektrokemiska gradient över membranet. Den viktigaste av dessa pumpar är Na/K-pumpen. Denna pump pumpar ut tre natriumjoner och in två kaliumjoner. Båda dessa joner är positiva, och intracellulärt är därför kaliumonc. hög och extracellulärt natriumkonc hög.

Genom att neuronen genom selektiva jonkanaler kan styra permeabiliteten för specifika joner kan den också styra membranpotentialen. Normalt är kaliumjonkanaler öppna. Då finns det en kraft - den kemiska gradienten - som syftar till att dra ut kalium eftersom konc. av K är låg EC, och en kraft - den elektriska gradienten - som syftar till att hålla kvar K IC därför att insidan av cellen är negativt laddad och K är positivt laddad. Denna elektrokemiska balans kommer ge upphov till en viss membranspänning på ca. -80 mV.

Vid en synaps får transmittorsubstanserna Na-jonkanaler att öppna sig så att ett inflöde av Na sker. Eftersom natrium vill in i cellen - både genom elektrisk och kemisk kraft - kommer natriuminflödet bli kraftigt och därmed få membranspänningen att förändras snabbt. Membranspänningen kommer i någon millisekund att bli mycket mer positiv. Utspridda längs hela neuronets membran finns Na-jonkanaler som är spänningskönsliga. Det betyder att de öppnar sig när membranspänningen blir mer positiv. När synapsen gör membranspänningen mer positiv kommer därför intilliggande spänningskänsliga jonkanaler att öppna sig och tillåta ytterligare inflöde av natrium. Detta kommer i sin tur aktivera till dessa intilliggande jonkanaler att öppna sig. Enligt denna mekanism kommer natirum att flöda in i cellen och förändra membranspänningen i en fortlöpande process som följer hela membranet och axonen ut i axonterminalen.

2. Cellkroppen är normalt inblandad i bildandet av aktionspotentialen därför att den har trabekler (utskott) som står i synaptisk kontakt med andra neuroner. Dessa kan antingen stimulera eler inhibera att neuronen exciteras, det vill säga ger upphov till en aktionspotential i neuronets axon. Summan av all denna påverkan avgör om en aktionspotential äger rum eller ej. Man kallar början av en axon för en "axonhillock", därför att det är den del som avgör huruvida en aktinspotential ska äga rum eller ej.

Fråga om det är något du inte förstår.

Jag menade egentligen dendriter, trabekler används vid andra sammanhang och jag blandade ihop begreppen :p

Det är så som du säger att hela neuronets plasmamembran har spänningskänsliga jonkanaler och har därför förmågan att vidarebefordra en aktionspotential.

Synapser som hämmar excitering av neuronen har postsynaptiskt jonkanaler som är selektiva för joner som då de går med sin elektrokemiska gradient motverkar att membranpotentialen förändras. Dessa sitter också ofta närmare neuronens soma (cellkropp) på dendriten än vad de exciterande synapserna gör. Genom att exempelvis vara selektiva för klorid (Cl-) tillåts ett inflöde klorid som tvärt emot Na+ gör insidan av membranet mer negativt. På så sätt kommer en aktionspotential som kanske förmedlas från en exciterande synaps längre ut på dendriten att ha svårare att vidareförmedlas till neuronens axon.

Tänk dig nu att neuronen har en massa dendriter som står i synaptisk kontakt med en mängd andra neuron som både hämmar och stimulerar till excitation. Det som avgör huruvida en aktionspotential kommer att löpa längs neuronens axon är det sammanlagda stimulit (excitationen/inhiberingen) i axonens början, i den del av cellen som kallas hillock.

En aktionspotential följer en allt-eller-inget-principen. Antingen är den eller så är den inte, det finns inga starkare eller svagare varianter.

1. Japp.
2. Dendriter var vad jag menade.
3. Antingen via synaptisk kontakt med andra celler, eller genom ytreceptorer. Dessa är i regel jonkanaler, som beroende på typ öppnar sig vid olika typer av stimuli (spänning, värme, kemiska ämnen, mekanisk stimuli, kyla mm) och ger upphov till en aktionspotential som vidarebefordras via spänningskänsliga jonkanaler.

Senast redigerat av pimpas (2010-02-04 12:30)