En atom kan bilda en förening med en eller flera andra atomer. I kovalenta bindningar "delar" atomerna på någon/några elektroner, medan atomerna i en jonbindning i princip helt donerar (respektive accepterar) en eller flera elektroner. Detta tenderar till att ske på ett sådant sätt att oktettregeln är uppfylld, dvs. att det yttersta skalet är fullt av elektroner. Det är troligen vad de menar med "jämt ut". Om klor binder till en alkalimetall (som har en valenselektron), bildas en jonbindning och kloret får en elektron. Då blir det yttersta skalet fullt och alla är nöjda.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med "inga laddningar får komma över". Det är vanligt att laddningar förflyttar sig mellan atomer. Det kallas för redoxreaktion. Däremot kan elektroner inte uppkomma eller försvinna. Man bör se ingående atomer som ett slutet system när man visualiserar en reaktion. Det går inte att tänka att "någon annan atom någonstans tar upp den där elektronen", utan det måste finnas en viss plats som en överbliven elektron kan ta sig till, eller som en saknad elektron kan tas från.