Tack så mycket för svar! Menar du alltså att i 1. vet man inte till vilken C-atom som H binds till och vilken OH-gruppen binds eftersom båda funkar lika bra i det här fallet och att det då blir en blandningen på grund av slumpen?

I 3. vet jag hur man ska tänka, men jag får det inte att funka med tanke på att OH-gruppen ska sitta i mitten av kolkedjan och om det är en ester före får jag den vara till ändan på kedjan...

Sen kom jag nu att tänka på en grej angående 4. också. Så som jag skrev det hamnar väl OH i kedjan, men den ska väl utgå från en av kolatomerna?

När man adderar vatten till en dubbelbindning, hamnar normalt sett vätet på den kolatom som redan har flest väten (Markovnikovs regel). I 2-penten finns det ju lika många väten på de båda kolatomerna med dubbelbindning, så det borde bildas hälften av varje, om det inte finns någon annan faktor som jag inte har tänkt på.

En ester är uppbyggd av en karboxylsyra och en alkohol (minus 2 väte + 1 syre). Man kan sönderdela en ester, så att man får tillbaka den syran och den alkoholen som man hade från början. För att du skall kunna få tillbaka just 3-propanol krävs det att estern är tillverkad från 3-propanol + valfri karboxylsyra. Det bör gå att förestra en alkohol även om OH-gruppen sitter i mitten (tror jag).

I uppgift 3 var det en keton från början.

I uppgift 4 kommer OH-gruppen att sitta där kloratomen satt. Strukturformeln brukar skrivas CH3-CH2-CH2-(Cl)-CH2-CH2 för att man skall se att det är något mysko mek kloratomen och förstå att den inte ingår i kedjan, utan sitter på kolatom nr 3.

En fråga om 2: I min bok står det vid hydrolysreaktioner att ester + t.ex. NaOH -->  alkohol  + ett salt av karboxylsyran. Stämmer det eller blir det karboxylsyra och alkohol?
I mitt fall blir det då: RCOO- Na+

I 1. Är det väl en syrakatalysator va? I min kemibok står det inget mer specifikt än så i alla fall

Precis! Vätejonerna gör det lättare för alkenen att bilda karokatjonen, vilket i sin tur gör det lättare för vattnet att utföra sin nukelofila attack.

Jag tror vilken syra som helst fungerar, men det kan vara bra att ha en syra som inte har en alltför nukleofil anjon. Tar man HCl som sin syrakatalysator och har alltför hög konc. av HCl, så finns det en kanske en liten risk att kloridjonerna kommer börja konkurrera med vattnet om att attackera karbokatjonerna. Vill man vara på den säkra sidan skulle jag därför kunna tänka sig att H2SO4 är ett bättre val.

Senast redigerat av oggih (2016-01-24 12:28)